Så många människor har tappat bort sin kreativa röst. Den försvann där någon gång i 11-årsåldern efter att bildläraren hade sagt att ens teckning var dålig, eller ungefär samtidigt som det blev viktigt att bli snygg och att få bra betyg för att komma in på rätt utbildning.
30 år senare och allt ligger snyggt tillrätta, karriären finns där, du går på gym och har ett hem och ett pensionssparande. Du gör allt Rätt, och du talar absolut inte om för någon att du har en dröm om att skriva sitcom eller bli prästinna eller hellre vill odla potatis. Den där skrivboken med poesi som du tar fram när alla har somnat ligger gömd under en hög med viktiga papper längst inne i skrivbordslådan.
För om det skulle komma ut att du skulle vilja publicera en bok, eller starta en podd om kakelugnar eller sjunga i ett band... så kommer de där yngre kollegorna kanske tycka att du är ännu konstigare än de redan tycker, och dina grannar kommer le artigt men till varandra skulle de säga "i hennes ÅLDER?! Konstnär?" och skaka på huvudet i unison.
Är det här en situation som du känner igen? Den är väldigt vanlig. Många människor bär på en kreativ dröm som de inte förverkligar av rädsla för att bli dömda av omgivningen. För att det ska vara ok att syssla med någonting kreativt ska det nämligen
- ha påbörjats när du var ung och följt samma tema hela tiden
- generera pengar, helst hela din inkomst
- ha massor av följare på instagram
- bli perfekt och skitsnyggt
- och inte innehålla någon cringe eller bryta mot någon social norm
...enligt Jante.
Om du vill utforska hur du skulle kunna ta din dröm mer på allvar, så kan du skriva mig ett meddelande 👇 och testa en gratis coachingsession med mig. Jag håller 1:1-sessioner över Zoom och se ser ut såhär:
- Svenska eller engelska
- 1 timma
- En testsession ser ut såhär
Min bakgrund som tatuerare, där mina kunder ofta har berättat personligt om sina liv och intentioner, har lärt mig att vara en trygg person för människor som ofta inte ens känner mig när de kommer in i studion. Jag har sekretess som coach (och tatuerare) och följer ICF's* regler kring moral och [...]. *The International Coaching Federation
Jag har ett paket om tre (fem? sex?) coachingsessioner för X kr, som du kan använda Friskvårdsbidraget till.
Jag är utbildad ACC-coach på Mindfulness Coaching School i Santa Fé, NM i USA.
Jag vill även visa vad mina tatueringskunder säger, eftersom deras ord förmedlar den tillit och trygghet som de har känt med mig. Även om yrkena verkar vara olika – tatuerare och kreativ coach – så är de lika på så sätt att båda innebär att kunden är i ett sårbart läge (fysiskt, emotionellt) och behöver kunna lita på den som ska utföra tatueringen eller coachingsessionen.
Fråga: Vad är skillnaden mellan coaching och terapi? Vad ÄR coaching egentligen? Är det inte de de gör på Arbetsförmedlingen?
Svar: coaching kan se ut många olika sätt, precis som terapi kan det. Det som jag gör är framför allt att lyssna på den jag pratar med och utgå från att den bär på sina egna svar. Jag använder olika tekniker för att hjälpa personen att hitta rätt inom sig själv och för att gå från vad själen säger till praktisk handling. Jag har erfarenhet av och bakgrund inom kreativa yrken sedan 25 år tillbaka (jag är 46 och började jobba som konstnär när jag var 20) och jag har upplevt alla möjliga med- och motgångar på vägen.
Varför behövs det då en coach, om man redan bär på sina svar?
Bra fråga! Vi människor verkar funka så att vi inte alltid kan se oss själva. Vi fastnar i mönster som vi blir så vana vid att vi inte ens ser dem, och inte kan föreställa oss att vi skulle kunna göra på något annat sätt – och då kan det vara väldigt hjälpsamt att ta hjälp av en vänlig spegel som ser, hör och accepterar dig, och som vill att du ska Rise, Sister Rise ✨🚀
Och vem är jag, Sofia? Och på vilket sätt är jag kvalificerad att hjälpa en annan människa att hitta sin kreativitet?
*Min personliga historia
*Utbildningar
*Erfarenhet
👇 Your Creative Soil på Instagram & Threads
