DET POLITISKA MONOPOLSPELET
Mitt slutprojekt i Forsbergs skola: ett politiskt monopol (i form av en affisch och väggmålning) som berättar min egen historia på Stockholms bostadsmarknad.
Jag vann Grafiska Företagens Förbunds pris för bästa slutprojekt 2010, utvald bland Stockholms största designskolor (Konstfack, Berghs, Beckmans och Forsbergs).
På denna tavla bytte jag ut de vanliga Monopol-Stockholmsgatorna mot adresserna där jag själv bott i Stockholm under några års tid. Jag bodde på alla adresser som visas på den här tavlan, runt 20 olika. Personen i mitten är jag, återigen flyttandes med min symaskin och växter på tunnelbanan.
Jag flyttade så ofta för att jag hyrde andras lägenheter i andra hand, och vanligtvis var kontrakten bara några månader långa. Jag hade inte pengar att köpa min egen lägenhet och antalet hyresrätter minskade snabbt på grund av privatiseringen. Ganska många utnyttjade situationen och erbjöd sig att hyra ut garderober i andra hand i förorter för löjliga priser eller rum som såg ut som förråd med möbler staplade på varandra.
Istället för Chans-kort finns det Chock-kort, med meddelanden som "hyresvärden ringer och säger att du måste flytta ut om två veckor".
Gatukorten berättar fakta om de olika bostäderna som jag hyrde: hur hög hyran var, om det var ett lagligt kontrakt (det var det inte) och hur länge jag fick stanna. All information på den här affischen är sann och baserad på min egen erfarenhet.
De stora tärningarna som jag gjorde till utställningen (se bild nedan) symboliserar turen eller oturen, slumpen och osäkerheten som spelade en stor roll i projektet att hitta ett bra boende i Stockholm.
Jag blev inspirerad att skapa detta personliga Monopol som ett sätt att hantera min frustration över reglerna på bostadsmarknads-"spelet" i staden, som kändes som djungelns lag.
Först var tanken att göra ett riktigt brädspel, men medan jag arbetade med projektet blev det tydligt att drivkraften bakom ett vanligt Monopolspel var väldigt annorlunda än det budskap jag ville förmedla. I mitt fall hade jag inte den sortens pengar som Mr. Monopol har. Den typen av pengar var precis vad som saknades i min egen och många andras verklighet, och det var hela min poäng: det här bostadsspelet fungerar inte. För människor utan miljoner behöver också kunna skaffa sig en bostad. Det borde inte vara något som vissa köper och säljer för att bli rikare, det borde helt enkelt passa människors behov av faktiska bostäder.
Jag har fortfarande affischer kvar – maila mig om du är intresserad av att köpa en. Storlek 50x70cm.
